Tankar om böcker jag läst

Utomjordiskt: de första tecknen på intelligent liv.

Avi Loeb (Fri tanke förlag, 2021)


Avi Loeb är en israelisk-amerikansk fysiker och astronom verksam på Harvards universitet. I den här boken diskuterar han möjligheten av utomjordiskt liv. Men inte bara bakterier på Mars utan intelligenta, rymdfarande varelser. Den bästa evidensen för detta är en händelse som inträffade 2017, menar Loeb. Då upptäcktes för första gången ett objekt utanför vårt solsystem som rusade in, gjorde en sväng runt solen och for ut igen i hög hastighet. Objektet fick namnet Oumuamua, men vad var det egentligen?


Det ligger ju närmast att anta att det helt enkelt bara var en stenbumling som drev omkring mellan stjärnorna. Men snart insåg man att den hade en helt avvikande form, med över 90 % sannolikhet var den platt som en pannkaka med omkring 100 m i diameter (inte cigarrformad som man har tecknat den). Det finns inget exempel på en asteroid som kommer ens i närheten av en sådan märklig form. Den andra märkliga avvikelsen var att den var väldigt ljusstark. En skrovlig stenyta borde inte reflektera solens ljus så mycket, den här antydde att ytan var skinande metallisk. Men det mest förbluffande med Oumuamua var när den passerat solen och var på väg ut, då accelererade den i hastighet.


Hade den varit en komet hade inte varit konstigt, när en komet närmar sig solen värms dess inre upp och gaser och vattenånga pyser ut som jetstrålar vilket påverkar kometens kurs och hastighet. Det är det som vi ser som kometens svans. Oumuamua hade ingen svans eller några detekterbar gaser över huvudtaget.

Avi Loeb förslog i en artikel att det därför varken var en komet eller asteroid utan en konstgjord artefakt, närmare bestämt ett solsegel. Solens strålar utövar ett extremt litet tryck på de föremål som de träffa. Det är  inget vi märker av på jorden men i rymdens tyngdlöshet kan man använda sig av detta som framdrivningsmetod. Om det var ett solsegel skulle det förklara både Oumuamuas form, ljusstyrka och dess accelerationen. Det finns bara en hake: det var inte vi människor som tillverkade den.

Loebs förslag förutsätter alltså intelligent liv utanför vårt solsystem som lämnat efter sig rymdskrot som råkade driva in i vårt solsystem.


Loeb har inga kolleger som stödjer honom, och faktum är att han dragit på sig deras irritation och ilska när han öppet går ut och föreslår detta. Och han har högt anseende i den astronomiska världen. I sin bok är han starkt kritisk mot det vetenskapliga etablissemanget som han menar är konservativt och försiktigt. Man utgår från det man redan känner till när man tolkar vad Oumuamua kan ha varit för något, även om det inte räcker som förklaring. Loeb jämför sin kolleger med grottmänniskor som hittar en mobiltelefon. Vad ska de tro? Tänker de att det är en sten, även om de aldrig förr har sett en sten i den formen och med den blanka ytan, och låter sig nöja med det?

Loeb låter sig inte nöja med att Oumuamua ”bara” var en väldigt, väldigt ovanlig asteroid och kan inte släppa tanken på att det vi var med om vad den första evidensen på utomjordiskt intelligent liv. Han jämför sig själv med Galileo som på sin tid fick både kyrkan och hela det vetenskapliga etablissemanget emot sig, på grund deras oförmåga att tänka utanför de invanda tankebanorna.


Andra böcker jag har läst har argumenterat för att vi människor är ensamma, utomjordiskt intelligent liv finns inte. Det gäller till exempel Alone in the Universe av John Gribbon som jag skrivit om här. Jorden och solsystemet har helt unika förutsättningar för liv som man ännu inte hittat någon annanstans som jag skrivit om här


Jag måste medge att efter Loebs bok kanske jag har blivit lite mer öppen för möjlighet att vi inte är ensamma. Vad exakt Oumuamua var för något kan vi aldrig få reda på, objektet har nu försvunnit utom räckhåll. Det man kanske kan säga är att om utomjordiskt intelligent liv verkligen finns så är ett konstgjort solsegel som kommit på drift den bästa förklaringen. Annars får man anta en himlakropp som vi idag aldrig tidigare sett och där vi saknar kunskap om hur det uppstått eller av vilket material det består av.

Mellan klan och stat: Somalier i Sverige

Per Brinkemo

Per Brinkemo är journalist och författare. Sedan början av 2000-talet har han intresserat sig mycket för just somalier i Sverige och har arbetat mycket med integration för denna grupp invandrare och känner många av dem personligen. I den här boken redogör han varför integrationen av somalierna i Sverige går så dåligt och svaret handlar mycket om att förstå skillnaden mellan klan och stat.

 

Somalia är ett typiskt klansamhälle, i ett land med i stort sett obefintlig statsmakt är det klanen som tagit över statens funktioner. Det gäller social funktioner, ekonomisk trygghet men också juridisk rättvisa. Klanen är extremt kollektivistisk, som individ är du ingenting, släkten är allt. Allt det som drabbar en individ drabbar också den övriga släkten vilket skapar en omfattande social kontroll.

 

Om det till exempel sker ett mord mellan två klaner så träffas klanledarna och gör upp. De kan till exempel komma överens om att mördarens klan ska böta hundra kameler. Det är alltså hela klanen som måste ställa upp och betala och kamelerna går inte bara till offrets familj utan fördelas bland alla familjer i den klanen. Om mördarens klan vägrar att betala har den andra klanen rätt att döda mördaren. Om han flyr har de rätt att döda en av hans släktingar som har motsvarande status.

 

Och detta gäller inte bara grova brott; om du inte betalar dina räkningar i tid kan dina kusiner få problem att få kredit. Detta skapar naturligtvis en omfattande social kontroll, om dina släktingars beteende får återverkningar på dig ser du till att de uppför sig!

I en klan är ingenting din privata angelägenhet. Du kan inte starta ett företag eller gifta dig utan släktens godkännande. I första hand är det naturligtvis kvinnorna som har väldigt lite att säga till om när det gäller vem de vill gifta sig med, men det gäller också männen. De somaliska klankulturerna är patriarkala hederskulturer men både män och kvinnor är båda lika delaktiga i övervakandet av unga kvinnor för att de ska klanens heder ska bevaras.

Allt är förstås inte bara negativt. Brinkemo berättar om en somalisk kvinna i USA som behövde opereras men inte hade en sjukförsäkring. Operationen skulle kosta 200 000 vilket hon inte hade någon som helst möjlighet att betala. Men somalier som tillhörde hennes klan i ett stort antal länder, inklusive Sverige, samlade raskt ihop till summan.

 

Självklart blir det krockar mellan klan och stat för de somalier som flyttar till Sverige. Men problemen är större här än till exempel USA där somalier är självförsörjande i långt högre utsträckning. En orsak kan vara den låga kunskapen svenska myndigheter har av klankulturer. Man tycks dessutom ha satt en ära av att inte förstå andra kulturer. Med ord som ”vi gör inte skillnad på grupper” och ”här är alla svenskar” gör man en dygd av att inte ta reda på om en grupp behöver ett särskilt bemötande eller någon särskild introduktion för att lättare komma in i det svenska samhället.

 

Men det intressanta med hans bok är även att man får en förståelse av vad en stat är och vilken osannolik skapelse detta faktiskt är i historien. Staten består av medborgare och är i princip är öppen för alla oavsett vilken etnisk bakgrund du har. Att vi i Europa lyckades växla upp från en begränsad gemenskap som byggde på blodstillhörighet till en gemenskap där vi känner samhörighet och tillit till helt okända människor genom att vi delar ett gemensamt kulturellt arv och historia är en historisk osannolik händelse. Men i vår del av världen inträffade det och det är något vi måste värdesätta och förvalta. Det kulturella kittet som håller samman en stat kan lätt tas för given och slarvas bort.