Tankar om böcker jag läst

Born Believers

Justin L. Barrett (Free press 2012)

Ett universum ur ingenting

Lawrence M. Krauss (Fri tanke 2012)

Landet som glömde Gud

Per Ewert (Norma förlag 2023)

Investiturstriden var en konflikt mellan påven och kejsaren under medeltiden. Eller mellan kyrka och stat. Konflikten handlade om vem som hade rätt att utse biskopar och andra kyrkliga ämbetsmän – kejsaren eller påven. Bakgrunden var att de världsliga ledarna ville ha kontroll över utnämningen av kyrkliga ämbetsmän, såsom biskopar och abbotar. Påven, å andra sidan, ansåg att utnämningarna skulle vara enbart kyrkliga frågor.
Konflikten nådde sin höjdpunkt under regeringstiden av påven Gregorius VII och kejsaren Henrik IV. Till slut gav kejsaren upp sin rätt att utse kyrkliga ämbetsmän och erkände påvens överhöghet över kyrkan.

Den här händelsen var en av de viktigaste och mest formativa händelserna i Europas historia, eftersom den drog en gräns mellan kyrka och stat. De två ska inte sammanblandas. Kyrkan ska inte lägga sig i politiken och staten ska inte blanda sig i kyrkliga frågor, utan kyrkans självständighet från staten är viktig.

Striden var inte över i och med att Henrik IV gav upp försöken att kontrollera kyrkan. Den har återkommit i olika tappningar och på olika sätt i olika länder. I Sverige är den fortfarande inte över.

Vi var nog många som trodde det år 2000 när Svenska kyrkan skiljdes från staten. Formellt skedde det men de politiska partierna har fortfarande stor makt genom sin representation i kyrkomötet. Det här behöver belysas och diskuteras och därför är Per Ewerts bok ”Landet som glömde Gud” så viktig.

Boken är en tankeväckande analys av den socialdemokratiska regeringen målmedvetna kamp för sekularisering och som riktade sig mot tre huvudfiender: statskyrkan, skolan och familjen. Religion, auktoriteter och gemenskaper skulle bort.

Ecklesiastikministern Arthur Engberg ville först få bort kyrkan helt och hållet men bytte fot och såg istället till att kyrkan skulle bli ”det kungliga salighetsverket”. Ewert beskriver på ett detaljerat sätt hur Svenska kyrkan förvandlades från att vara en traditionell kristen kyrka till en institution som främjar sekularism och liberala värderingar.

Sammanfattningsvis är "Landet som glömde Gud" en tankeväckande bok och ett viktigt bidrag för alla som vill förstå varför partierna (främst socialdemokraterna) aldrig ville släppa sitt grepp om Svenska kyrkan. Rågången mellan kyrka och stat behöver värnas även i vårt land.

Tobias Bäckström

Sunt förnuft om Energi och Klimat

Fakta och funderingar

Elsa Widding (Eget förlag 2023)

Elsa Widding, civilingenjör i väg- och vattenbyggnad från Chalmers, har arbetat inom energibranschen i många år och även engagerat sig i klimatfrågan. Hon har släppt en rad folkbildande filmer på Youtube och nyligen också en bok om klimatet.

Detta handlar ju om komplexa frågor och Widding har gjort ett gediget arbete med sin bok som innehåller en mängd diagram och tabeller och noggranna hänvisningar till vetenskapliga rapporter. Det som är särskilt intressant är hennes genomgång av IPCC:s senaste rapport där hon visar hur IPCC själva har skruvat ner katastrofscenarierna. Den utveckling som man befarade på 1990-talet kommer inte inträffa. Det finns även stor skillnad i klimatrapporten som släpptes 2013 och den som kom 2021. I den senaste rapporten beräknas temperaturen öka med 1,5 grader från det nuvarande värdet till 2100 och även det är i överkant. Och det är långt från det extremscenario som trummades ut 2013 med temperaturökningar på uppåt 4 grader. Men hemma i Sverige så använder sig flera kommuner av dessa scenarier när de fattar beslut om investeringar i infrastrukturen. Vi lägger alltså ned mycket skattepengar på något som IPCC själva har släppt.

Det är slående på hur vaga grunder som hela det alarmistiska budskapet vilar och att IPCC nu är på väg att lämna den alarmistiska linjen har inte kommit fram i media. FN:s generalsekreterare Antonio Gueterres har går ut med påståenden om att klimatkrisen visar att mänskligheten är på väg att begå ”kollektivt självmord”, vilket ju visar att han knappast kan ha läst den här rapporten.

Ett perspektiv som saknas i klimatdebatten är det historiska perspektivet. Hur såg klimatet ut för tusentals år sedan och hur har det varierat? Här har vår kunskap ökat kraftigt de senaste decennierna och den värmeperiod som vi är på väg in i är på intet sätt unik och det är dessutom osäkert på hur mycket man kan skylla på mänskliga utsläpp av koldioxid. Bronsålder, romartiden och medeltiden var alla perioder då det var varmare än idag trots att halten av koldioxid var lägre. För omkring 6000 år sedan fanns inga glaciärer i Skandinavien och trädgränsen gick hundratals meter över den nuvarande nivån.

Den lilla istiden som var som allvarligast under 1600-talet men varade in på 1800-talet var den kallaste perioden i jordens historia sedan den inlandsisen drog sig tillbaka för 14000 år sedan. Att det skett en uppvärmning sedan dess är inget annat än förväntat och faktiskt något vi ska vara glada över. Trots allt har livet på jorden mått mycket bättre när temperaturen varit ett par grader över nuvarande nivå än när det varit ett par grader under den. En effekt av ett varmare klimat är till exempel att öknarna minskar; Sahara har inte alltid varit en öken utan en gräsbevuxen savann med tillhörande djurliv under de perioder då det var varmare än idag.

När man talar om den nuvarande uppvärmningen så påstås ofta att det under den senaste 50 årsperioden så har klimatet förändrats i en hastighet som saknar motstycke i historien. Men det stämmer inte, med dagens kunskap om historiskt klimat går det lätt att hitta 50-årsperioder där temperaturen förändrats snabbare både uppåt och nedåt.

Men är inte 98 % av forskarna överens om att vi står inför en klimatkatastrof om inte drastiska minskningar görs av koldioxidutsläpp? Widding pekar på att de allra flesta forskare visserligen är överens om att jorden blivit varmare den senaste 100 åren och att människan är en delorsak. Men detta tolkar media alarmistiskt, trots att det inte alls är detta som forskarna säger. I sin bok har Widding intervjuat en rad mycket meriterade klimatforskare som Lennart Bengtsson, professor i dynamisk meterologi, Gösta Pettersson, professor i biokemi och Fredrik Charpentier-Ljungqvist, historiker och klimatforskare.

Elsa Widding är en mycket engagerad människa som när hon arbetade på Näringsdepartementet blev utsedd till ”Sveriges bråkigaste kvinna”. (Det ska då ses som en hedersbetygelse). Vi behöver fler som henne, personer som inte bara utgår från tidsandan utan vågar vara obekväm och gå mot strömmen.

Gud och andra orsaker

Hur en ny teori om orsak och verkan

kan förändra vår världsbild

Ulf Jonsson (fri tanke, 2022)

Inträffar det mirakel? Det beror lite på hur man definierar mirakler. Mirakler var något som försvann från världsbilden på 1700-talet och eftersom David Humes definition på mirakler blev allenarådande. Mirakler, enligt Hume, är något som bryter mot naturlagarna. Punkt.

När man då la till att det enda sättet för Gud att ingripa i vår värld var genom mirakler så innebar det att han ständigt bli tvungen att bryta mot sina egna naturlagar. Vilket skapade en ganska motbjudande bild av Gud, där Gud blev en fysisk kraft bland alla andra. Gud som en klumpig elefant i en porslinsbutik som inte kan vända sig om utan att krascha en massa saker.

Resultatet blev att Gud försvann från vår värld tillsammans med miraklerna och blev reducerad till att vara den som satte igång allt, men som sen inte ingriper. (Deism)

Men det var då det – idag håller det på att ske ett radikalt skifte inom den vetenskapliga världen. För det första så ställer man sig frågan om naturlagarna överhuvudtaget existerar. För att förklara orsak och verkan finns det bättre sätt än att hänvisa till lagar. Inom dispositionalismen vill man hellre beskriva det som att i tingen finns inneboende krafter (dispositoner) som gör att de tenderar att ge upphov till vissa verkningar. Men det är inga lagar eftersom orsaker inte med nödvändighet ger upphov till en viss verkan utan bara med olika grad av sannolikhet.

Detta öppnar upp för en större bredd av orsak och verkan. Det kan finnas många olika typer av orsaker och de kan vara på olika ontologiska plan. Om ett fönster öppnas är en orsak till det att jag vrider om fönstervredet och öppnar fönster. Men en annan orsak är att jag vill ha in frisk luft i rummet, det är en orsak som inbegriper intentionalitet och medvetande.

Dispositionalisterna har inspirerats av medeltida filosofi och teologi, framför allt Thomas av Aquino. Thomas talade om primära och sekundära orsaker eller krafter där Gud är den primära faktorn. Gud är den yttersta orsaken till allting och alla sekundära orsaker är beroende av Gud för att kunna vara verksamma.

De sekundära orsakerna är allt det vi ser och kan väga och mäta och Gud kan handla genom dessa sekundära krafter. Gud är inneboende i och handlar genom allt det han skapat. Normalt kallar vi inte det då för ett mirakel, men likväl kan det vara Gud som är den primära orsaken.

Ser man det på det sättet blir inte Gud en konkurrerande kraft vid sidan av alla andra krafter och orsaker i världen. Gud är själv ingen skapad sekundärorsak.

Så till frågan: förekommer mirakler? Ja, men mirakler behöver inte vara ett brott mot naturlagarna (eftersom de inte finns) utan bara en extremt osannolik verkan av en viss orsak[i]. Och Guds handlande är inte begränsat till det vi kallar mirakler, Gud som den primära orsaken kan handla genom alla typer av sekundära orsaker. Eftersom orsaker inte med nödvändighet måste ge upphov till en viss verkan (kausal indeterminism) kan Gud handla i vår värld genom att samverka med de sekundära krafter och orsaker han själv har skapat.

[i] Allan Emren beskriver i sin bok och Ordet var Sanning om att Jesus när gick på vatten så behöver det inte ses som ett brott mot naturlagar. Kallt vatten uppför sig som is några millisekunder i taget och för att man ska kunna gå på det behöver de millisekunderna ”bara” sträckas ut till några sekunder. Det är extremt osannolikt men bryter inte mot naturlagarna.

Introduktion till kristendomen

Joseph Ratzinger (Veritas förlag, 2018)

Den förre påven skrev den här boken redan 1968 men det är först nu som det kommit en svensk översättning. Underrubriken är föreläsningar över den apostoliska trosbekännelsen. Eftersom den kom ut 1968 är den skriven mot bakgrund av studentrevolterna och den marxistiska ideologin men den är ändå tidlös till sin karaktär. Den genomgående ambitionen är hur biblisk kristendom ska förstås idag med vår moderna världsbild. Hur balanserar vi mellan att se allt i bibeln som mytologi eller en fundamentalistisk tolkning? I vår tid står den troende inför utmaningar som inte funnits tidigare eftersom tron i så hög grad förknippas med något gammalt och förlegat. Här kommer Ratzinger med nycklar som kan öppna upp dörrar till kristen tro även för den moderna människan. Han utgår alltid från dagens problemformuleringar när han utlägger bibelns svar. 

Tron hör inte hemma på det görbaras område, det är inte fråga om praktisk kunskap som kan bevisas. Det handlar inte om att undersöka hur saker är i sig själva utan hur de fungerar för oss. Tron är ett grundläggande ställningstagande som ingen kommer undan. 
Den mening som vi själva skapar är i slutändan meningslös, meningen med tillvaron (logos) är bara något vi kan ta emot i tro. För en kristen är det viktigare det vi tar emot än det vi gör. Tron har också en personlig karaktär när den uppstår i mötet mellan ett jag och ett DU: Jesus från Nasaret, som kom till uttryck i fornkyrkan som en dialog, människor fick frågan: tror du? och man svarade; jag tror!

Den här tron har tagit sin kyrkliga form i den apostoliska bekännelsen som Ratzinger utlägger. Den bekännelsen är, med hans ord, ett tillfölitligt eko från fornkyrkans tro. Den växte fram ur en kyrklig omvändelseceremoni, tron förutsätter omvändelse eftersom det är ett nytt sätt att vara som omfattar hela den mänskliga existensen. 
Tron kommer av att lyssna, det är inget vi kan tänka ut själva utan det är något som måste sägas till mig. Vi kommer inte till tro genom vårt privata sökande efter mening. Tron kallar oss till gemenskap, både vertikalt och horisontellt; det går inte att skilja vårt förhållande till Gud och vår medmänsklighet. Trons gemeskap handlar också om att Guds dialog med oss sker via andra människor.

Ratzingers kapitelindelning följer den apostoliska bekännelsen men han har många utvikningar till både filosofins område och modern vetenskap. Förhållandet mellan enhet och treenighet, mellan filosofernas Gud och biblisk Gudstro avhandlas med skärpa. Precis som Gamla testamentets profeter insåg filosoferna att polyteismen var en hopplös återvändsgränd i det mänskliga sökandet efter det absoluta. Skillnaden var att filosofernas Gud hade inget namn. I bibeln har Gud, fädernas Gud, ett namn, det vill säga: det absoluta varat är personlig. Samtidigt uttalade man inte namnet, inte förrän det uppenbaras i Jesus Kristus. 

När det gäller Jesus måste person och gärning hållas samman, Jesus är identisk med sitt uppdrag. På samma sätt måste kristologi och soteriologi (frälsningslära) hållas samman. De båda lärorna är bara begripliga tillsammans.

När Jesus kallar sig för Sonen är det ett uttryck för att hans existens är fullkomligt relativ, allt han är får han av Fadern. Samtidigt när han i Johannesevangeliet tillämpar "jag är" - orden på sig själv, visar han på total enhet med Herren själv.

Ju mer människan överskrider sig själv till den andre, desto mer är hon sig själv. Hon når fram till sig själv genom att lämna sig själv. Jesus är därför den 'exemplariska' människan, eftersom han fullkomligt finns till för andra, i honom har människoblivandet fulländats. Men Jesus är inte tänkt som ett undantag utan hans existens angår hela mänskligheten. Nya testamentet visar oss detta genom att kalla Jesus för en 'adam' ett ord som både syftar både på människan och mänskligheten i sin helhet. Tillsammans med den verklighet som Paulus kallar 'Kristi kropp' syftar Jesus existens till att dra till sig hela mänskligheten. Kristus är början till en rörelse som för den splittrade mänskligheten samman i en enda kropp. 

Ratzinger gör upp med läror där Jesus död på korset handlar om en vredgad Gud kräver ett offer för människans synd för att blidkas. Korsfästelsen är en process där de skingrade människorna dras in i hans öppna armar, korset visar på att Jesus är människan som helt och hållet finns till för andra.

För en kristen finns det å ena sidan ingen renodlad indvid, människan blir människa endast i samspel med andra. Men samtidigt får kollektivet aldrig överordnas individen, en kristen människosyn innebär att kollektivet finns till för den enskilde och inte tvärtom.  Detta får också konsekvenser för människans slutliga frälsning. Om Jesus var den andra Adam, den nya människan, innebär frälsning att hela mänskligheten omvandlas till Kristi kropp. 

Om man bara ska läsa en bok om kristen tro skulle denna vara den bästa att välja. Det är en ärlig brottning med den kristna bekännelsen och kristendomens relevans för vår tid. Det är också överraskande att en påve (även om han skrev boken långt innan han blev det) flera gånger hänvisar till Martin Luther. Det är nu 53 år sedan boken skrevs ändå är fortfarande lika aktuell.

Frihetligt självförsvar

Henrik Jönsson (Samzidat, 2021)

Henrik Jönsson, prästson från Malmö, är en av Sveriges största youtuber inom kategorin samhälle och politik. Han är entreprenören som såg det som sin uppgift att bedriva folkbildning för libertarianism. Nu har han skrivit en bok, som mycket avspeglar hans videos: Frihetligt självförsvar, med undertiteln: Fälthandbok för individualister.

I olika kapitel avhandlas de olika temana frihet, makt, pengar, media, kultur, skolan och moral. Allt ur ett frihetligt perspektiv med udden riktad mot alla former av kollektivism, där individen underordnas kollektivets intressen. Den form av kollektivism som är aktuell i Sverige är socialism, eller "statsstyrning" som Jönsson väljer att kalla det. Ju större staten är, desto mer styrning uppifrån och desto mindre frihet för den enskilde.

I dag försöker inte socialister ta makt med våld, makten är inte hård men mjuk och staten försöker mer med välvilliga råd och olika former av incitament fostra medborgaren. Risken finns ändå att samhället blir totalitärt till sitt innehåll om än inte till namnet. Och då måste vi ställa frågan: vill vi ha fria människor kapabla att sköta sig själva eller vill vi forma en ny människa i enlighet med ideologiska doktriner.

Antonino Gramsci var en italiensk marxist som myntade begreppet: "den långa marschen genom institutionerna". Med det menade han att när marxisterna inte längre kunde ta makten med våld eller vinna folkets stöd i demokratiska val skulle vänstern istället ägna sig åt att infiltrera makten inifrån. Man "marscherade" in på universiteten, kulturlivet, medierna, kyrkan och andra plattformar i akt och mening att skapa en socialiststat.

Jönsson återkommer till hur detta till stor del har lyckats i Sverige. Man pratar visserligen inte längre om marxism utan istället om identitespolitik och intersektionalism men det är i princip samma kollektiva styrning av individen som är målet. 

Boken kan, tror jag, för många kan bli en ögonöppnare och viktig för att förstå dagens samhälle. Men Jönsson är också här en folkbildare när han historisk visar på vad som verkligen skapade välståndet i Sverige. Boken är pedagogisk och han hämtar många exempel från film och litteratur. 

Han börjar med att säga att han inte har en formell högre utbildning. Nå - för att inte ha det är han ovanligt beläst, allt ifrån dagens populärkultur till antikens filosofi. Men några kurser inom teologi har han i alla fall gått enligt Wikipedia.

Utomjordiskt: de första tecknen på intelligent liv.

Avi Loeb (Fri tanke förlag, 2021)

Avi Loeb är en israelisk-amerikansk fysiker och astronom verksam på Harvards universitet. I den här boken diskuterar han möjligheten av utomjordiskt liv. Men inte bara bakterier på Mars utan intelligenta, rymdfarande varelser. Den bästa evidensen för detta är en händelse som inträffade 2017, menar Loeb. Då upptäcktes för första gången ett objekt utanför vårt solsystem som rusade in, gjorde en sväng runt solen och for ut igen i hög hastighet. Objektet fick namnet Oumuamua, men vad var det egentligen?

Det ligger ju närmast att anta att det helt enkelt bara var en stenbumling som drev omkring mellan stjärnorna. Men snart insåg man att den hade en helt avvikande form, med över 90 % sannolikhet var den platt som en pannkaka med omkring 100 m i diameter (inte cigarrformad som man har tecknat den). Det finns inget exempel på en asteroid som kommer ens i närheten av en sådan märklig form. Den andra märkliga avvikelsen var att den var väldigt ljusstark. En skrovlig stenyta borde inte reflektera solens ljus så mycket, den här antydde att ytan var skinande metallisk. Men det mest förbluffande med Oumuamua var när den passerat solen och var på väg ut, då accelererade den i hastighet.

Hade den varit en komet hade inte varit konstigt, när en komet närmar sig solen värms dess inre upp och gaser och vattenånga pyser ut som jetstrålar vilket påverkar kometens kurs och hastighet. Det är det som vi ser som kometens svans. Oumuamua hade ingen svans eller några detekterbar gaser över huvudtaget.

Avi Loeb förslog i en artikel att det därför varken var en komet eller asteroid utan en konstgjord artefakt, närmare bestämt ett solsegel. Solens strålar utövar ett extremt litet tryck på de föremål som de träffa. Det är  inget vi märker av på jorden men i rymdens tyngdlöshet kan man använda sig av detta som framdrivningsmetod. Om det var ett solsegel skulle det förklara både Oumuamuas form, ljusstyrka och dess accelerationen. Det finns bara en hake: det var inte vi människor som tillverkade den.

Loebs förslag förutsätter alltså intelligent liv utanför vårt solsystem som lämnat efter sig rymdskrot som råkade driva in i vårt solsystem.

Loeb har inga kolleger som stödjer honom, och faktum är att han dragit på sig deras irritation och ilska när han öppet går ut och föreslår detta. Och han har högt anseende i den astronomiska världen. I sin bok är han starkt kritisk mot det vetenskapliga etablissemanget som han menar är konservativt och försiktigt. Man utgår från det man redan känner till när man tolkar vad Oumuamua kan ha varit för något, även om det inte räcker som förklaring. Loeb jämför sin kolleger med grottmänniskor som hittar en mobiltelefon. Vad ska de tro? Tänker de att det är en sten, även om de aldrig förr har sett en sten i den formen och med den blanka ytan, och låter sig nöja med det?

Loeb låter sig inte nöja med att Oumuamua ”bara” var en väldigt, väldigt ovanlig asteroid och kan inte släppa tanken på att det vi var med om vad den första evidensen på utomjordiskt intelligent liv. Han jämför sig själv med Galileo som på sin tid fick både kyrkan och hela det vetenskapliga etablissemanget emot sig, på grund deras oförmåga att tänka utanför de invanda tankebanorna.

Andra böcker jag har läst har argumenterat för att vi människor är ensamma, utomjordiskt intelligent liv finns inte. Det gäller till exempel Alone in the Universe av John Gribbon som jag skrivit om här. Jorden och solsystemet har helt unika förutsättningar för liv som man ännu inte hittat någon annanstans som jag skrivit om här. 

Jag måste medge att efter Loebs bok kanske jag har blivit lite mer öppen för möjlighet att vi inte är ensamma. Vad exakt Oumuamua var för något kan vi aldrig få reda på, objektet har nu försvunnit utom räckhåll. Det man kanske kan säga är att om utomjordiskt intelligent liv verkligen finns så är ett konstgjort solsegel som kommit på drift den bästa förklaringen. Annars får man anta en himlakropp som vi idag aldrig tidigare sett och där vi saknar kunskap om hur det uppstått eller av vilket material det består av.

Mellan klan och stat: Somalier i Sverige

Per Brinkemo

Per Brinkemo är journalist och författare. Sedan början av 2000-talet har han intresserat sig mycket för just somalier i Sverige och har arbetat mycket med integration för denna grupp invandrare och känner många av dem personligen. I den här boken redogör han varför integrationen av somalierna i Sverige går så dåligt och svaret handlar mycket om att förstå skillnaden mellan klan och stat.

Somalia är ett typiskt klansamhälle, i ett land med i stort sett obefintlig statsmakt är det klanen som tagit över statens funktioner. Det gäller social funktioner, ekonomisk trygghet men också juridisk rättvisa. Klanen är extremt kollektivistisk, som individ är du ingenting, släkten är allt. Allt det som drabbar en individ drabbar också den övriga släkten vilket skapar en omfattande social kontroll.

Om det till exempel sker ett mord mellan två klaner så träffas klanledarna och gör upp. De kan till exempel komma överens om att mördarens klan ska böta hundra kameler. Det är alltså hela klanen som måste ställa upp och betala och kamelerna går inte bara till offrets familj utan fördelas bland alla familjer i den klanen. Om mördarens klan vägrar att betala har den andra klanen rätt att döda mördaren. Om han flyr har de rätt att döda en av hans släktingar som har motsvarande status.

Och detta gäller inte bara grova brott; om du inte betalar dina räkningar i tid kan dina kusiner få problem att få kredit. Detta skapar naturligtvis en omfattande social kontroll, om dina släktingars beteende får återverkningar på dig ser du till att de uppför sig!

I en klan är ingenting din privata angelägenhet. Du kan inte starta ett företag eller gifta dig utan släktens godkännande. I första hand är det naturligtvis kvinnorna som har väldigt lite att säga till om när det gäller vem de vill gifta sig med, men det gäller också männen. De somaliska klankulturerna är patriarkala hederskulturer men både män och kvinnor är båda lika delaktiga i övervakandet av unga kvinnor för att de ska klanens heder ska bevaras.

Allt är förstås inte bara negativt. Brinkemo berättar om en somalisk kvinna i USA som behövde opereras men inte hade en sjukförsäkring. Operationen skulle kosta 200 000 vilket hon inte hade någon som helst möjlighet att betala. Men somalier som tillhörde hennes klan i ett stort antal länder, inklusive Sverige, samlade raskt ihop till summan.

Självklart blir det krockar mellan klan och stat för de somalier som flyttar till Sverige. Men problemen är större här än till exempel USA där somalier är självförsörjande i långt högre utsträckning. En orsak kan vara den låga kunskapen svenska myndigheter har av klankulturer. Man tycks dessutom ha satt en ära av att inte förstå andra kulturer. Med ord som ”vi gör inte skillnad på grupper” och ”här är alla svenskar” gör man en dygd av att inte ta reda på om en grupp behöver ett särskilt bemötande eller någon särskild introduktion för att lättare komma in i det svenska samhället.

Men det intressanta med hans bok är även att man får en förståelse av vad en stat är och vilken osannolik skapelse detta faktiskt är i historien. Staten består av medborgare och är i princip är öppen för alla oavsett vilken etnisk bakgrund du har. Att vi i Europa lyckades växla upp från en begränsad gemenskap som byggde på blodstillhörighet till en gemenskap där vi känner samhörighet och tillit till helt okända människor genom att vi delar ett gemensamt kulturellt arv och historia är en historisk osannolik händelse. Men i vår del av världen inträffade det och det är något vi måste värdesätta och förvalta. Det kulturella kittet som håller samman en stat kan lätt tas för given och slarvas bort.